Jo jag måste erkänna, även fast det inte blev sent för min del igår kväll så var det riktigt riktigt segt att gå upp idag, jag kände inte alls för att jobba på friidrottstävlingen. Kanske berodde det på att jag visste att ingen mer som jag kände skulle vara med och hjälpa till.

Hur som helst var min mor snäll och skjutsade bort mig till Borgsmo IP och när jag kommer dit ser jag i alla fall människor som jag kände igen eller snarare känner. Men dessa människor är ju mera föräldrar åt mina kompisar som däremot inte var där =P

Lite krångligt det där, jag vet!

Jag stod i alla fall vid kulringen och hade hand om namnlistorna och ropade upp vem som skulle stöta kula när och skrev upp resultaten. Det gick fint eftersom jag har gjort det så många gånger förr. Tror jag börjar bli barnkär också, de små 10 och 11 åringarna var så charmiga. Hade två tioåriga tvillingtjejer bredvid mig som tittade och log mot mig titt som tätt, såååå söta =)

Jag testade även att kasta lite spjut och jag kan ju säga att jag fortfarande har tekniken kvar. Vill så gärna försöka börjar träna igen, så mitt knä kan bli hyfsat bra så jag kan kasta lite spjut för skojs skull.

Glad blir jag också då mina gamla tränare känner igen mig, kramar om mig och frågar hur det är med knäet och vad jag sysslar med nu för tiden. Det var ju ändå snart tre år sedan jag la ner träningen för operationen med knäet. Tre år, det var evigheter sen och ändå har tiden gått så fort?läskigt!
Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden och få min skada ogjord, men troligen hade hela mitt liv blivit annorlunda då och det hade jag inte viljat, eftersom jag har det så bra för övrigt =)

Hittade även en gammal bild på mig när jag kastar Spjut, det roliga är att tekniken är helt fel på denna bild, för det första är spjutet och min arm alldeles för låååååångt ner, men som sagt, den är från i början av min spjutkastarkarriär!